emma frost

Ibland frågar folk saker, och de gånger man kan svara känns det ofta kul att hjälpa till. Hur material fungerar, hur gamla vissa tekniker är, hur representativt något är i en viss tid eller geografiskt område. Sen finns det frågor som gör mig bekymrad, och det är när folk ber om ursäkt för sitt skapande och frågar om det som de har skapat duger, om det är ok. Duger till vad? Ok enligt vem? Hur ska jag kunna bedöma någon annans skapande när jag inte vet vilka mål den personen strävat efter och hur den tänkt i processen? Vad betyder ok för just den personen som frågar? Enda gången person A kan bedöma sånt åt person B är när det är just person A som satt upp ramar, mål och kriterier för person Bs skapande. Till exempel om person A är lärare. Alla andra gånger får den frågande försöka att klura ut svaret själv. Vad var syftet? Var det…

…att skapa något över huvud taget?

…att lyckas göra något som man aldrig gjort förut?

…att göra något som ser ut som om det kommer från en viss tidsperiod?

…att göra något på samma sätt som det gjordes under en viss tidsperiod?

…att göra något med ett visst uttryck?

…att göra något nyskapande?

…att utvecklas?

…att lära sig något nytt?

…att skapa något anpassat efter en snäv tidsram eller budget?

…att ha roligt under skapandeprocessen?

Det är sällan rimligt att uppfylla alla det här målen, och självklart kan målet med skapandet också vara något helt annat, men det är ändå upp till var och en att känna efter. Känner man sig nöjd så tycker jag att man ska vara det. Är man inte nöjd så får man försöka klura varför. Det kan ju finnas saker att utveckla och förbättra, men det kan också vara så man är för sträng mot sig själv.

Något man däremot inte bör göra är att jämföra med andra och tycka att man själv är dålig och inte duger. Sånt hämmar skapandet! Nä, ska man titta på andra så bör det vara för att inspireras, för att få nya idéer eller lära sig ännu mer. Ska man jämföra med någon så är det nog mest konstruktivt att jämföra med sig själv, sina egna förutsättningar och kunskaper. Är man en tankspridd själ kanske man ska vara stolt över att ha slutfört något över huvud taget. Har man däremot extremt höga prestationskrav på sig själv så kanske man bör vara stolt om man lyckas sänka kraven och vara snällare mot sig själv. Har man på något vis utvecklats tycker jag att man har all anledning till att vara stolt, oavsett vilken nivå man började på. Ni fattar. Vissa lyckas skapa saker trots att de inte har tid, andra kan skapa fantastiska saker med väldigt små ekonomiska medel, några andra har fantastiskt tålamod med detaljer, sen finns det människor vars skaparlust och kreativitet aldrig tycks sina. Jag kan bli så himla imponerad av sånt.Det finns alltid saker att se upp till, bli imponerad av och inspireras av, men det finns samtidigt också alltid saker att vara nöjd över med sig själv.

Kort sagt: Det är nog nyttigt att jämföra med sig själv, men att inspireras av andra.