folk costume, 19th century, folkdräkt, moradräkt
Bod i dammast och kattun, Zornsamlingarna. Foto: Emma Frost.
Vi jobbar för fullt med den nya permanentutställningen på Zorns textilkammare, och snart är den färdig! Vad den innehåller? En massa fantastiska och spännade textilföremål från makarna Zorns textilsamling. Både dräkter och inredningstextil, men också lite redskap. Det blir allt ifrån blaggarnsöverdelar till raskmagder, från kjolsäckar i tagel till broderade brudhandskar och från fälltäcken till förlåtar. Fokus ligger på textil från trakten kring Mora, men det finns också en hel del från övriga Dalarna.

Låter det spännande? Den 15 juni klockan tolv öppnar textilkammaren igen och håller öppet till och med den 31:a augusti.
Fyrfläta, morafläta, handvävd, allmogetextil
Fyrfläta, Zornsamlingarna. Foto: Emma Frost.
moradräkt, textilutställning, folkdräkt, folk costume
Lappad bod till moradräkt, Zornsamlingarna. Foto: Emma Frost.
Rosengång, handvävt, rose path, halvylle
Rosengångsvävnader, Zornsamlingarna. Foto: Emma Frost.
moradräkt, kasung, folkdräkt, folk costume
Ylleschal och kasung, Zornsamlingarna. Foto: Emma Frost.
Rosengång, wessl, vässel, vessel, rose path
Wessel i rosengång, Zornsamlingarna. Foto: Emma Frost.
 
 
Picture
Den där skjortan som jag skrev om tidigare är färdig och levererad. 

Väldigt många folkdräktsdelar är ju snarlika, men tittar man på gamla bevarade plagg är det i stort sett inga som är helt identiska. Det inspirerade mig till att göra något lite annorlunda. Med betoning på lite. Mönstret på de krusvävda banden är nämligen inte de allra vanligaste XOX-mönstren, utan hämtade från en gammal skjorta som är utställd på Zorns textilkammare. Det finns så otroligt många mönsterformer, så varför bara använda en och samma på alla band?

Folkdräkt, folk costume, sollerödräkt, moradräkt
Ärmavslut med mönstervävt band. Foto: Emma Frost
 
 
Har ni sett att Nordiska museet har en sida med folklig dräktkultur? Där finns mycket fint, men mina favoriter är några teckningar och akvareller på dräkter från Mora. Helt klart värt att kika på, det finns dessutom avbildningar på dräkter från andra ställen också, till exempel Leksand och Delsbo.
 
 
Uppbundet hår är ju en hit när det gäller frisyr till folkdräkter. Hur länge man har bundit upp håret i olika oppombindningsvarianter är osäkert, men bilder finns från 1700- och 1800-talet. I Leksand finns också medeltida arkeologiska fynd av något som skulle kunna ha varit en form av oppombindning (samma fyndplats som Leksandsmanteln). Det är helt enkelt en frisyr med lång historia.

Hur som helst, det finns många bilder men få beskrivningar där det syns hur man kan binda upp håret på sig själv. Den varianten som jag visar här används bland annat till moradräkt. 

Här i Mora kallas frisyren också att bind-upp-um och banden är färgkodade. Ogifta, kullor, har använt helröda band eller krusband i röd-gult eller röd-vitt. Gifta, kelinggär, har använt helvita eller vita med röda ränder.
Folkdräkt, moradräkt, oppombindning, frisyr, bind-opp-um, folk costume
Knyt om en låg tofs i nacken. En hög tofs kan göra oppombindningen ostabil. Foto: Johan Säfström.
Folkdräkt, moradräkt, oppombindning, frisyr, bind-opp-um, folk costume
Dela tofsen i två delar. Linda en i taget med bandet. För att inte dra frisyren snett kan den andra änden av bandet hållas spänt i munnen. Foto: Johan Säfström.
Folkdräkt, moradräkt, oppombindning, frisyr, bind-opp-um, folk costume
Ett sätt att säkra änden på hårtesen är att bara fortsätta linda bandet runt en bit runt sig själv, och att se till att göra det hårt. Foto: Johan Säfström.
Folkdräkt, moradräkt, oppombindning, frisyr, bind-opp-um, folk costume
Linda andra halvan av håret. För att den den delen av håret som redan är lindad inte ska linda upp sig igen kan man hålla änden i munnen. Foto: Johan Säfström
Folkdräkt, moradräkt, oppombindning, frisyr, bind-opp-um, folk costume
Bara att lägga upp det lindade håret runt huvudet och göra en rosett i nacken. Foto: Johan Säfström
Folkdräkt, moradräkt, oppombindning, frisyr, bind-opp-um
Färdig oppombindning. Foto: Johan Säfström.
Det behövs alltså varken hårnålar eller spray, men däremot övning för att få allt att sitta riktigt bra. Om man ser till att inte ha nytvättat hår så sitter oppombindningen ännu bättre. Har man inte jättelångt hår behöver man inte misströsta, så länge bandet är långt nog så når ju det runt huvudet. 

Luggen då? Ja, har man lugg som man vill dölja så kan man kamma upp den under oppombindningen.

Är du sugen på fler varianter? På Bunads hemsida finns beskrivningar på oppombindninbar från Telemark och Øvre Valdres.
 
 
Ur tvådimensionella uppmätningar växer det senaste sömnadsprojektet fram genom tyg och tråd. Stygn och stygn och söm efter söm tar tyget närmare målet. Här ska bli en skjorta, och inte vilken skjorta som helst... det blir en folkdräktsskjorta till Solleröns mansdräkt.
Folkdräkt, skjorta, Mora, Sollerön
Stripade rynkor vid ärmavsluten. Bara ett krusband och stängning som saknas. Foto: Emma Frost
Folkdräkt, Mora, Sollerön, Skjorta, hyskor och hakar
Handgjorda hyska och hake i mässingstråd. Foto: Emma Frost
Bandgrind, bandvävning, krusband, folkdräkt, moradräkt, sollerödräkt
Blåvitt krusband vävt i mormors gamla bandgrind. Mönstret är taget från en gammal skjorta på Zorns Textilkammare. Foto: Emma Frost
 
 
Kråka, bahytt, 1800-tal, huvudbonad
Kråka. Foto: Emma Frost & Adam Norman
Vissa saker kan jag bara inte låta bli att sy, till exempel är den här
kråkan till Sara. Den är sydd av ett småblommigt bomullstyg som andas 1800-tal och inspirationen kommer från Åhldräktens blåa småblommiga kråka. Denna bruna variant är inte gjord för att bäras till någon folkdräkt utan mer tänkt som en huvudbonad i reenactmentsammanhang, att användas till folklig modedräkt kring 1800-talets mitt.
Kråka, bahytt, 1800-tal, huvudbonad
Kråka. Foto: Emma Frost & Adam Norman
 
 
Picture
Gamla rosengångsvävnader, Zornsamlingarna. Foto: Emma Frost
Sedan januari har jag tillbringat väldigt mycket tid kring allmogetextilier på Zorns Textilkammare. Anledningen är att permanentutställningen där skall bytas ut. Det är mycket att göra, men också ett fantastiskt inspirerande arbete. Tack och lov så är vi några stycken som kan hjälpas åt att hänga upp förlåtar och vässel, vädra fälltäcken, sortera folkdräktsdelar, damma vadmalströjor, skriva texter och beundra rosengångar. Färdiga ska vi vara i juni, för den 15:e juni öppnar textilkammaren för säsongen.
Picture
Munkabälte och plattväv, Zornsamlinarna. Foto: Emma Frost
 
 
Följande text är ett utdrag från en från Siljansfors skogsmuseums arkiv, Mora. Intervjun är gjord 1980 och de som intervjuas är födda kring sekelskiftet. Till kontexten hör att de rynkade kjolarna som nämns är finkjolar och hör fortfarande till moradräkten.

Texter som den här kan lätt ge en lite perspektiv, på dräktskick, vardagskunskap, återbruk och inte minst textilens roll i samhället. Jag tycker det är rätt spännande.
A. Kläderna dom gjorde man hemma?
B: Ja vi ärvde, klutvävde och sydde kjolar. Man kunde inte fara nånstans i en sån där kjol utan då skulle det vara rynkad kjol. Till och med mamma din har fått två mor åt Ida och Karin. Då var vi fina när vi satte på oss rynkad kjol, fast vi bara skulle till Vika och handla så skulle vi ha rynkad kjol. Ja det var bara dräkten då, sommar som vinter. Hemma när man vävde sån där klutväv så klippte dom sönder stickylle och rev upp det och koka vatten uppå det och skinna det och så karda dom och spann och sen vävde dom. Sticka dom av så att det kom grått så var det ännu finare. Dom skicka väl av för att väva vadmal åt karlarna också och karlarna hade bara vadmalskläder.
...
C:  Ja jag minns att mamma hade långa vadmalsvävar.
...
A: Det skulle väl stampas och tövas också?
B: Ja det skulle det
C: Det fanns ju en stamp i byn här.
A: Gjorde man det för att det skulle bli tätt?
C: Ja det gjorde man, man töva och stampa. Det fordras att dom hade tackor i alla gårdear.
B: Ja och det hade man. Man behövde inte köpa så mycket på den tiden utan man gjorde det själv.
C: Ja det var sånt som kallas för naturhushållning.
A: Höll man på med sånt på kvällen?
B: Man får verkligen undra när dom har gjort det, jag vet aldrig i världen när mor hann göra allt som hon gjorde.
C: Jag vet att jag vaknade många gånger tidigt på morgonen genom att spinnrocken gick.
B: Nej det var aldrig att sitta göralös.
Visst kan man tycka att det verkar genuint och mysigt, men också väldigt hårt, slitsamt och krävande. Tänk vad mycket som hänt på hundra år. Den största skillnaden för oss i västvärlden är kanske att idag är det inte vi som sliter för att producera vardagstextil, utan många gånger någon på andra sidan jorden.
 
 
Väst, 1800-tal, steampunk, historiska kläder
Rutig bomullsväst. Foto: Emma Frost
Vissa gör restgarnsprojekt, men eftersom jag syr mer än vad jag stickar så har oftast mer tygbitar än garnsnuttar. Då får det bli stuvprojekt istället. Jag skulle ju kunna göra lapptäcken, men det är ju roligare med kläder. Av de bitar som blev över från examensarbetet på Sätergläntan förra året blev det en väst i sen 1800-talsmodell till Johan. Det är bra att rensa tyglagren ibland.
 
 
Picture
Foto: Karin Edlund
Just nu har jag ett litet 1700-talsprojekt på gång. En orsak till det är att jag för några år sedan hittade flera meter vitbottnad kattun på en secondhandaffär. Sådana tillfällen får man helt enkelt inte missa! Så vad hände? Jag blev med en massa tyg. Knappt hälften har gått åt till en tvärärmatröja, men eftersom det finns flera meter kvar så är det nu på tiden att sy något mer. 

Det finns en sak som är lite spännande med det här tyget. Längs ena stadkanten står det Mönster efter 1700-talskattun från Nordiska Museet. Aha! Nyfikenheten börjar göra sig hörd. Vad är det för föremål som originalkattunen finns i? Är den i samma färgställning? När nytrycktes den? Hittills har jag inga svar...